Arlanda-Oslo-Dombås-Bjorli
Tjingeling!
Tänkte återigen att det var dags med en blogg! Denna gång för att skriva om äventyren som skidlärare i norska bergen (berget), Bjorli. Där kommer jag att spendera de kommande 3 månaderna i väntan på att åka hem (så känns det nu i alla fall). Har precis landat i Oslo efter att ha haft gråtkalas på Arlanda där jag vinkade av lillasyster, mor och far och världens bästa Erik. Förstår fortfarande inte att jag har åkt, ställer mig frågan om och om igen, varför?
Får dock inget vettigt svar så klurar på den ett tag och återkommer.
Dagens händelser
- Jag kliver upp alldeles för tidigt med ursäkt att jag vill packa klart. Sanningen är dock att allt är nedpackad och enda anledningen till väckarklockan på 06.45 (planet gick 10.30) var resfeber.
- Jag tar beslutet att inte göra pinan kort på Arlanda utan sitter och fikar tills en halvtimme innan avgång. Då var jag tvungen att säga hejdå. Hade gärna suttit så jag råkade missa planet. Smått nervös tjej.
- Går igenom säkerhetskontrollen med röda ögon och vandrar vidare mot taxfreen. Tuggummin.
- Går ifrån taxfreen, kollar plånboken. Inget VISA-kort. Vandrar stressat tillbaka med gråten i halsen. Där sitter det, i chipläsaren. Smiter förbi farbrorn som står och betalar(kontant) och tar generat mitt kort och går.
- Flygresan? Har inget att klaga på faktiskt, gick sjukt bra! Inget vin, inga lugnande piller. Bara 1,5 tuggummipaket och två skvallerblaskor.
- Tar mina väskor väl framme i Norge och kollar mig omkring. Ingen pappa eller Erik som kan bära, sanningen kom upp för mig. Var helt enkelt bara att hämta en vagn och börja bära. Erik, jag såg liten och gullig ut men ingen hjälpte mig ändå tyvärr.
- Trots att mina skidor av naturlig anledning inte är så långa fick de i alla fall inte plats när jag skulle gå igenom tullen. En snäll farbror tog fram sitt magiska kort och två dörrar öppnades framför mig. Norge börjar bra.
- Jag har en tågbiljett och tåget går 14.45 till Bjorli via Dombås(världens roligaste namn). Ni som känner mig väl vet att jag ändå går till NSB:s servicecenter och dubbelkollar att biljetten tar mig till Bjorli. Kollar även upp spår och hur jag tar mig dit, visar sig ta ca 5 min. Känner att mina timmar på Gardemoen om möjligt hade kunnat vara kortare.
- Inser att klockan är lunch och med mitt pick och pack vandrar jag till kiosken och kaffet. Går in i alldeles förmånga människor med mitt skidfodral som ligger på bredden. Ser snäll ut och vandrar vidare. Godtages och alla ler tillbaka. Norrmännen är bra trevliga.
- Dock blir det inte lika trevligt att köpa kaffe som går på 37,5 svenska kronor. Vad gör man, jo man handlar och ler och njuter av varenda droppe.
- Har man planerat att man ska vara på flygplatsen i 3 timmar får man också göra något av det. Plockar upp datorn för att hitta på något kul och då visar norrmännen återigen sin snälla sida. Flygplatsen bjuder på en timmes gratis Wifi! Jag är redan förälskad i landet och vad jag vet så är jag fortfarande på internationell mark.
Vi hörs mer om det norska äventyren.
Ha de grejt.
Olivia
Kommentarer
Postat av: Familjen
Vad duktig du är på att skriva! Kramar från familjen, vi saknar dig redan!!!
Postat av: mormor
Min sötaste Olivia, vilket äventyr du gett dig in på!Jag är djupt imponerad av dig att du gör detta, men som jag sa till Bertil så är du ju en riktig tuffing.Det känns alltid kymigt att åka från dom man älskar (jag tror att du kanske kommer att vara lika ledsen när du ska åka ifrån alla nya vänner).Det är en del av livet. Kramar , jag följer dig här på bloggen.
Trackback
